Att ta igen det som borde hänt för länge sedan

Det finns en hel del saker att ta igen, saker om borde hänt när jag var mycket yngre men inte gjorde det då. Saker som var nära förknippat med att tillhöra ett visst kön som att testa kläder, smink och hår. Saker som uppfattades som förbjudna, speciellt på 1980-talet med mycket tydligare könsroller. Börjar inse att jag med min bakgrund som transsexuell har ett behov av att ta igen en del saker kanske för att jag som snart 39-årig kvinna förväntas kunna det. Eller ja, saker som jag förväntar mig att kunna vilket väl handlar om att känna tillhörighet.

I mitt fall har det också en hel del med rädslan av att känna sig dum, att fumla med saker som borde sitta i ryggmärgen. Som det här med hår. Jag har ju långt lockigt mörkt hår och kan faktiskt ibland titta helt hänfört på mitt underbara hår och vara så nöjd och tacksam för det. Samtidigt finns det väl en känsla i mig att jag som har och älskar mitt långa hår borde vara någorlunda fingerfärdig med att fixa med det. Så är det inte, kanske för att jag använde peruk mellan 1999 och 2010. Så när jag och min fina vän skulle ses en kväll för att ha en liten hårfixarkväll var det en jättestor grej för mig. Jag kände mig nervös och hamnade i en situation där jag kände mig dum som inte visste alls var jag skulle börja.

Vi hade pratat en hel del om det här med att passera och kommit fram till att det vore bra om jag har en så stor “palett” som möjligt att ta till. Jag vill ju såklart kunna vara kvinna på mitt sätt och stå för den jag är och det gäller såklart vilka feminina attribut som jag är bekväm med att “ta till”. Haken är väl att jag blivit lite fast i en slags “comfort zone” där jag inte varierar mitt utseende så mycket. Jag känner också att det finns en otrolig lättnad i att inte behöva fixa så mycket med allt nu när jag har gått igenom processen och fått så mycket hjälp av de behandlingar jag gick igenom. Det blir liksom en sådan tydlig befrielse i att kunna vara kvinna utan att behöva spendera timmar framför spegeln för att andra också ska se det. Det har väl gjort att jag slappnat av en del och i en del situationer faktiskt kanske för mycket. Situationer där majoriteten av kvinnor faktiskt väljer att anstränga sig. Det kanske blir mest tydligt i festsammanhang och kanske särskilt fester med många heterosexuella kvinnor som oftast är väldigt uppiffade då. Jag som inte riktigt gillar att göra mig till behöver nog utöka min palett lite så att jag ibland kan välja att “ta i lite” med attributen.

Hår är en sådan grej. Många kvinnor sätter upp året när det är fest. Att ha håret uppsatt med tydliga spännen och klämmor är väldigt kvinnligt. Män har ibland långt hår men nästan aldrig uppsatt på det viset. Har jag det minskar möjligheten att man bakifrån tror att jag är något annat än kvinna. Men jag har aldrig lärt mig det och missade den lek med hår och utseende som många tjejer gjorde i tonåren när de liksom jag gör nu försöker komma på vilken sorts tjej jag vill vara. Och det finns en hel del val som tjej och utseende spelar roll vare sig man vill eller inte. Så till skillnad från homosexuella så tror jag att en del transpersoner och särskilt kvinnor har ett behov av att i en väldigt trygg miljö få testa och arbeta med sitt utseende. Jag minns bara hur lång tid det tog innan jag med någorlunda självklarhet kunde hantera en hårborste eller en hårklämma. Att känna sig fumlig, tappa saker och så gör det inte så himla lätt att testa sig fram till en lämplig festfrissa. Då behövs en trygg miljö och det är inget jag skulle våga göra med andra cistjejer på väg ut en kväll. Det är en alldeles för stor tröskel.

Så den stora frågan är hur man förhåller sig till att ta igen saker. Det är nog viktigt att våga tala om det för det är inte självklart för andra cistjejer inser att jag kämpar med något som de höll på med för 20 år sedan. Sen gäller det att vara lagom hård mot sig själv. Vissa saker är det till och med helt ok att släppa för det var inte speciellt bra ändå. Det som fascinerar att “första gången”-situationer dyker upp hela tiden och det krävs mod för att ta sig igenom dem.

Paletten ska i alla fall utökas så att jag har kunskapen och möjligheten att ta till det om jag känner för det eller situationen underlättas av det. Är sjukt stolt över att jag numera klarar att sätta upp håret själv och känner mig så fin och feminin i den. Är också så nöjd över min vän som hjälpte mig över tröskeln och står ut med att min rädsla för att göra bort sig.

Comments are closed.

Post Navigation